Reflektion (försenad) & projektarbetet.

Projektarbetet pågår för fullt från morgon till sen eftermiddag, och jag räknar med att få jobba en hel del under helgen. Tog som vanligt ett tag innan man kom igång, men det känns som att det rullar på bra nu. Dock har vi inte kommit till action scriptet än, vilket nog kan döda en hel del tid. Över huvud taget tycker jag att saker tar mer tid än man tror, eftersom man är ganska grön på det mesta i Flash.

Under veckan som var startade arbetet och utöver det hade vi en dugga, som jag (också) tyvärr måste kasta lite skit på. Systemet med minuspoäng kommer nog inte att passa mig eftersom jag gillar att svara på så många frågor som möjligt, så svar man är lite osäker på kan visa sig vara förödande för resultatet. I övrigt tycker jag det gått okej, men det känns skönt att julen närmar sig.

Att animera i Flash.

Då var första inlämningen färdig. I stora drag handlar den om att använda olika tekniker för animering och samla dem i en presentation, en helhet som kompletteras med en fungerande navigering så att det ska vara lätt att hitta de olika funktionerna på flashsidan.

De olika animeringarna har lagts in på olika sidor i en flashpresentation, som påminner väldigt mycket om en enkel hemsida. Som besökare välkomnas man på hemsidan, där arbetet beskrivs i enkelhet. Därefter klickar man på de olika länkarna i menyn för att se de olika teknikerna användas.

Först har jag använt en ruta- för ruta-teknik för att skapa rörelse och action i vad som egentligen bara är en mängd stillbilder som bläddrar förbi i snabb fart och bildar rörelsen. Jag använda även ljud i denna uppgift för att jag tyckte att det passade. Man kan beskriva det som när man animerade på blädderblock när man var liten, och fick saker att röra på sig genom att bara ändra lite på bilderna för varje sida man snabbt som ögat bläddrade vidare.

"Morfning" är en teknik man använder för att få ett objekt eller en text att ändra form till något annat fram och tillbaka, för att skapa effekter.

I Photoshop kan förbereda bilder på liknande sätt som ruta- för ruta-tekniken, för att skapa en rörelse, eller snarare en slags "morfning" på vanliga fotografier, där man i själva verket lägger in flera bilder i olika lager som sedan fasas in och ut och får bilden att ändra form.

Man kan i Flash rita upp vägar som olika objekt kan följa, och man kan skapa rörelser genom att peka ut en startpunkt och en slutpunkt för till exempel ett par vingar. På så sätt behöver man inte animera ruta för ruta. De teknikerna kan man se prov på i animeringen som heter flygande animering.

Den sista animeringen är, liksom den första ljudsynkroniserad, men denna gång är det en slags Barbapappa som fått ögon och mun som rör sig till tal. Det gör man inte heller ruta för ruta, utan det går att göra med ett mönster av till exempel tre munrörelser som sedan pausas när animeringen inte talar. Då lägger man in ljud i egna lager som man sedan lägger så att det passar.

Navigeringen är gjord med knappar som man dels utformar hur de ska se ut när man klickar på dem eller när man bara håller musen över dem, men också med hjälp av osynliga koder, så kallade action script, pekar vad de ska göra och eventuellt vart användaren ska länkas när han/hon klickar på knappen.

Som alla nu förstår kan man alltså använda bild, illustrationer, text, ljud och utöver det även video när man använder Flash.

v. 46 i backspegeln.

Veckan som gått sprang fram så fort att jag nästan glömde göra reflektionen innan måndag. Det har känts rätt så intensivt med labbar varje dag. Har lite kvar på inlämningsuppgiften, men jag brukar mer sällan göra klart grejerna långt innan deadline. Det går liksom bättre med lite tidspress och positiv stress.

Med boken går övningarna som på räls, men frame by frame är ju tråkigt nog både roligt och tidskrävande - två sekunders kaosartat streckgubbekrig tog några timmar att slutföra.

Börjar få ganska bra koll på de olika funktionerna och verktygen i Flash så det känns okej, och lovar gott inför projektarbetet som börjar nästa vecka. Har gruppen klar i stora drag, men vi har inte bestämt vad vi ska göra än.

Nu tillbaka till inlämningsuppgiften..

Analysera mera (analysuppgift).

Flödesschema GEO:s webbreportage.

Jag missade att tillägga att man i flödesschemat även kan nå varje underavdelning från en annan underavdelning.

Webbreportage i GEO enligt triangelmodellen.

Vem är mottagaren?
Flash-presentationen riktar sig till de läsare av månadsmagasinet GEO som är extra samhällsintresserade. Huvudsidan är på franska, men reportaget är på engelska. Afrikaans förekommer också, och eftersom allt saknar textning kan jag inte tänka mig att det riktas till fler än de som är duktiga på engelska. Jag kan inte se något som direkt som skiljer manligt/kvinnligt, däremot kan det seriösa materialet och den lite svåra navigeringen verka avskräckande för de yngsta och de äldsta.

Vad ska förmedlas?
Innehållet består av intervjuer och skildringar från samhället som mest dokumenterats på video. Förutom det medföljer kartor, historisk information, ytterligare videoklipp som går att koppla till problemet, fotografier på dokument och handlingar som använts för att stödja fakta och länkar till liknande material.

Vad är målet/syftet?
Sidan erbjuder fördjupning genom webbreportage, troligtvis som fortsättning på reportage som publicerats i tidningen. Tidskriften innehåller samhälls- och resereportage med många bilder, medan webbreportagen mestadels byggts upp med videoklipp. Eventuellt kan webbreportagen vara ett försök till en ny slags journalism, som just handlar om att publicera djupa reportage om samhällsproblem och skildringar från gatan på internet.

Jag skulle säga att syftet är övervägande pedagogiskt, att det är tänkt att sprida kunskap om samhället på ett lite "coolt" sätt. Men webbsidan är så klart även ämnad att marknadsföra magasinet GEO, som säkert vill ha prenumeranter.

Hur är det gjort?
Flashen är uppbyggd av ett grafiskt gränssnitt med gröna knappar och detaljer, på en svart bakgrund på ett sätt som är dels stilrent men med menyer, kartor och användning av bilder som jag förknippar med menyer i PC-spel. Ett problem är att kartan på sidan där man väljer reportage ser mer klickbar ut än den är. Först av allt kommer ett animerat intro som liknar en inzoomning på en del av världen från en sattelit, i detta fall på Johannesburg i Sydafrika. Ljudet av trummor indikerar att vi är på väg till Afrika.

Väl där möts användaren av några olika val - att välja att ta det från början eller gå rakt på den del av reportaget som rör fattiga sydafrikaner som vräks för att kunna renovera innerstaden. Man kan också välja att titta på en karta som visar var i landet Johannesburg är beläget.

Vidare kommer så videoklippen som är själva reportaget. På samma sida kan man i menyn välja att gå till andra filmklipp för att få mer information, bläddra över dokument märkta "evidence" och titta på kartor, historik och utvalda klipp om saker som hände under inspelningen av reportaget.

Det bjuds på lite mer interaktivitet då användaren kan gå in på kartorna, se var de olika intervjuerna ägt rum och välja mellan dem. Man kan välja det icke-linjära berättandet, men det strider lite mot den naturliga logiken på sidan då man automatiskt kommer in på huvudreportaget om du inte klickar på något annat. Ett irritationsmoment är att videoklippen börjar spela automatiskt om du klickar in dig på den sidan, så det är svårt att "browsa" dig runt i de olika sektionerna i menyn.

Vad skulle Marc Elsom-Cook tycka om det här då?
Kartan ser först helt klickbar ut men du kommer på att det bara går att klicka prickarna, som inte direkt är många. De kanaler jag kunnat skönja på sidan är rörliga bilder och stillbilder, ljudeffekter, tal och väldigt korta texter (som förklarar bilder o.s.v). Musik finns, om man räknar trummorna i introt, men inte i själva reportaget.

Modaliteten är mest visuell med mycket rörliga bilder, men också audiell genom speakern och genom människors tal, videoklippen innehåller också en hel del bakgrundsljud.

Sidan kan så vida klassas som multimedium, då den innehåller flera kanaler och modaliteter, men som inte bildar en sammanhängande helhet.

Interaktiviteten går att klandra då möjligheten att göra egna väl är ganska begränsad, med tillägg till att användaren i princip oavsett vilket val denne har gjort mest blir matad med information. Väldigt lite input i förhållande till output alltså.

Medium och multimedium.

Medium är mer än en storlek eller en person med kontakt i andevärlden. Betydelsen är snarlik även när vi snackar den aktuella typen av medier, i (varning för långt ord) kommunikationssammanhang. Ett medium är nämligen något mellanliggande, i detta fall mellan en sändare och en mottagare - enligt Ulf Hagen någonting som förmedlar någon form av budskap.

Man kan säga att ett medium är det redskap som används för förmedlingen av budskapet. Till exempel en radio- eller tv-sändare för ljud och bild, en cd-skiva med musik, en bok med text eller varför inte en megafon?

Dessutom kan ett medium innehålla andra medier, som till exempel musiken på skivan, texten i boken, eller programvaran på en dator. Det är alltså inte bara tekniska apparater som räknas som medium. Ungefär som ryska dockor som innesluter varandra.

Marc Elsom-Cook talar om något som han kallar modalitet. Med det menar han de sinnen som ett medium vänder sig till. Han tycker att ett medium är en samling koordinerade kanaler, som riktar sig till ett eller flera sinnen, och som kommit att ses som en gemensam helhet med ett gemensamt tolkningsspråk.

I likhet med det är ett multimedium också en samling koordinerade kanaler. Men ett multimedium behöver inte ses som en helhet. Detta på grund av att ett gemensamt tolkningsspråk saknas. Du fattar kanske noll, men håll ut bara.

En film och en skiva med musik kan ses som exempel på medium. En film innehåller flera olika kanaler som sammankopplas, men man kollar ju på filmen som ett enda samlat medium. Det gör däremot inte en cd-romskiva med blandat innehåll, eller en webbsida. De må innehålla en massa olika sammankopplade kanaler, men som tolkas var för sig för att de är multimedier.

Vart tog journalistiken vägen? (reflektion v.45)

Först något positivt. Tycker det är bra med många praktiska uppgifter. Då lär man sig klart bättre och man får täckning för det vi sedan ska göra i projektet.

Men.. jag saknar journalistiken. Förra veckan lärde vi oss hur man kan använda Flash till att göra fåglar som flyger över en skärmyta. Det får man se som en okej början, men samtidigt fasar jag över hur långt det är från min streckgubbe som blir träffad av en frisbee till en volvoreklam eller nåt annat snyggt och för en arbetsgivare användbart.

Visst är det kul att kunna göra hemsidor och flashgrafik men det kommer inte bidra till min karriär som jag ser det. Om ändå kopplingen till journalistiken var större.. För varje dag som går känner jag hur ingresser, rubriker och fyndiga vinklar blir alltmer avlägset, jag funderar på att kolla om det finns mer passande journalistkurser, men det blir förhoppningsvis bättre efter denna termin. Vill ju bli journalist, inte reklamare! Skrivandet är ju vad jag vill göra, och det finns faktiskt en anledning till att jag inte fortsatte plugga datateknik för sju år sedan - jag tycker i grunden det är tråkigt att jobba vid en dator.

Det ska nämnas att pedagogiken då en lärare på en skärm visar vad man ska göra inte passar mig. Dels för att jag använder mig av trial and error för att lära mig saker, och att jag gärna går igenom uppgifterna i skrift, punkt för punkt, för att faktiskt komma ihåg vad man gjort.